Jag förstår inte men kanske är det just därför det är såhär.
Kanske är det därför jag går där ensam i mörkret när snöflingorna
sakta faller ner från himmelen till den iskalla marken.
Jag drömde att det var du, att det var du som gick där hand i hand med mig ända ner till gatans slut bland svarta tråkiga gatlyktor. En gång var det ju faktiskt så, även om det är längesedan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar