I'm like inception, I'll play with your brains.

Babe, you lost me.

Idag har vi varit och dansat på räcket i Ekenässjön i väntan på buss hem. Alltid lika mysigt där. Innan det var vi och shoppade godis på godishuset. Busigt.





Jag tänker sudda bort du och hon, hon och du. Jag tänker börja om.

Jag minns det alltför bra, allt det som var du och jag.

Jag mår lite sådär allmänt dålig, ända sedan i måndags har jag kännt mig lite sådär helt färdig för allt. Känns som att det är lika bra att ge upp allting. En sån där riktigt dålig känsla som man får om man märker att muren man byggt upp med hårt, frånstötande och stadigt cement, egentligen var uppbyggt av lim från gekås rea fynd. Meningslöst och pinsamt. Det som gör mest ont är att alla står och ser på när den muren som brukade vara skyhög och oförstörbar, nu är små bitar som ligger på den kalla marken. Det gör ont men jag försöker ändå.

"Snälla bli min igen, låt det vara som i en film
Snälla bli mig igen låt mig vara kvar.
Snälla ge mig två sekunder innan du ger upp.
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå."

Du är det finaste jag vet när allt annat är falskt.